PaperCut

I Örebro var det hel mysigt. Men nu ska jag inte skriva om det. Ehm.. Igår var jag och bada med Jossan. Det va mys det med. Och våra kusiner är här. Och det verkar som om dom ska stanna här i en vecka till eller så.

Men strunt samma.. Vart har allt folk tagit vägen? Jag får ju inte tag i nån ju. För jag vill att alla ska simma ut till ön i sturresjön.. Eller att vi alla grillar i Achsjön nån kväll. Eller nått liknande. VA HAR HÄNT MED ALLA? VAR TOG NI VÄGEN? typ..

Och idag ska bada med nån om jag får tag i nån. Eller så blir det med Senja och nån av hennes kompisar.

Min fredag - blev det trängbanan i spö regn med Greyson. Inge lek och hela-havet-stormar inte..Vi hoppa första hindret, upphoppet, trappan (första gången för mig med Greyson) och ett till litet hinder. Och det var tävlingar den dagen och privat hästar skulle stå i stallets boxar så ner med hästarna till hagen. Halka nästan i leran på väg till hagarna. Fick en flera hundra kilos häst på foten. Så nu har den en hin blå nyans. Och det gör ont. Tvätta golv kl 21.00 och sen sova.

Lördagen - avslutning, Jaakkos student fest. Steka 4kg köttfärs till tacos, skära ca 16 tomater, 7 paprikor, 2 och en halv gurka , 6 lökar och massor sallad. Laleh medans jag fixade maten. Träffade Gabbe och hans söta son Isak. Jonna, Ek, Toni, Adam och en massa Jaakkos vänner var här. Och han fick en t-shirt med dalahästar och så stog det JAG ÄLSKAR SVERIGE på den. Ochså fick han en Borat mankini. Och efter "festen" diskade jag, städade undan massor osv.. Somnade kl 20.30 för att jag var så trött.

Söndag - Idag alltså. Sov till 10. Vakna gick på toa, läste lite. Taco chips till frukost. Ut med Dixie och Senja. Läsa mer. Tv.
Laleh hela dagen. Inget speciellt alltså. Förutom att jag typ skar upp tummen på vår torktumlare :S Ajaa.. Men nu ska jag väll gå iväg och rita en bild på Coral till Matilda.

Hejs..

Tråkigt häst snack för det ointresserade


 Igår när jag red igen, för fredagen å jag tog kort till mitt pass, så skulle vi igentligen rida ut på trängbanan. Och Cia skulle 
rida med Gabriela. Men vi hade alla hunnit hoppa upp när hon märker att det låter som att Gabriela har en lös sko, så hon 
hoppar av för att se vad det är. Men Gabriela hade inga skor på backbenen överhuvetaget. Sen så såg hon att hon haltade.
Så vi fick välja mellan att hoppa inne eller rida dressyr ute. Men de blev hoppning då.






       Och jag fick Goliat, som jag aldrig tidigare ridit. Men jag viste ju ungefär hur han hoppar, eftersom jag sätt hur han 
hoppat med andra på lektionerna. Och jag har ju hört vad lärarna jämnt sagt. Så jag drev på ordentligt, försökte att få honom
så mjuk som möjligt så att han gick att svänga med ordentligt. För vi skulle hoppa två varv på ett hinder i en volt först. Och 
efter sista voltn skulle vi hoppa stuts. Och shit va lång han var i börja av ridletionen!!!  Han kunde ju inte äns svänga ordentligt
så att han kunde gå ut i hörnen ordentligt. Men sen blev det bättre.. 
       Och jag viste att han kune ta världens onödigaste och långa "skutt" över hinderna om man inte drev fram han orentligt.
Så  jag satasde och hoppade första hindret i hög fart med en stor häst (väldigt stor för mig) som jag aldrig hoppat med tidgare.

Och det gick hur bar som helst ju! Och det var inte som jag hade förväntat mig alls. Han hoppade ju skit bra. Och han var 
ju inte alls så som han varit tidigare. Men han var inte riktigt lika bra som Sprite och Greyson.. Men väldigt bra. 
       Och nästa gång, på fredag, så blir det action. Hoppa jag. Och om edt blir så som jag vill så får jag Peperoni. Men ajaa
Nu till nått annat än ridningdå..




Nått annat som inte handlar om hästar 


Det gick bra på Orientringen igår. Jag sprang hela med Sofia och Linnea. Och de va kul antar jag. Annars hade jag väll 
sprungit ifrån dom. Men vi sprang iaf på typ 1 timme 10 minuter. Och det va faktiskt bra för mig efter som jag varit sjuk innan..

Ajaaa, jag orkar inte skriva mer.. Nu ska jag prova våran locktång och se hur den fungerar. Så hej då..

Lika bra att leka bra
Hon är fem år, jag som då
Hon vill va det bästa
Hon säger "du är soldat och jag prinsessa"

Det finns inga prinsessor mer
Kan vi sluta leka det
Det finns inga soldater mer
Kan vi sluta leka det
Och hon slutar le

Och ja, ja, jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag var ett monster, jag var ett monster
Men jag kände att jag måste

Jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste

När du var liten grät du hela tiden
Och mamma sa det är värt att leva
Det är värt att leva
Se på din egen far
När alla hjältar är döda lever kungar kvar

När jag var liten grät jag hela tiden
Och pappa sa det är värt att leva
Det är värt att leva
Och han dog som en soldat ska
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
När alla hjältar är döda lever kungar kvar

Och dom är monster, och dom är monster
Vi kände att vi måste

Att leva...

Och dom är monster, och dom är monster
Vi kände att vi måste

Jag är sjuk.. Jag kanske skulle haft skor på mig i fredags. Så nu sitter jag här med feber och ont i halsen.
Igår så  sov jag typ hela dagen efter att jag kommit hem. Eller sen kl 1.

Och Matildas fest var jätte trevlig. Fast det kanske jag redan sakt berättat men det är värt att nämna igen..

Och jag känner mig sjukt äcklig. Jag kallsvettas och min andedräckt stinker fast jag borstat tänderna nyss. Men så blir det med mig när jag är sjuk.. Och med tanke på att jag knappt kunna göra nått annat än ligga i min säng idag, så har jag sett på 2 filmer. Jag såg på Twilight igen, och så såg jag på Eternal sunshine of the spotless mind. Och den sist nämnda filmen var lite mystisk, och jag har en känsla av att jag sett den förr faktiskt..

Just nu sitter jag i Rejmyre och är nöjd med mig själv. Jag har nämnligen gjort ett halsband med ett glas-rådjur. Och det blev fint det. Och jag vill göra nån mer med nått annat på, men jag vet inte vad... Och så kommer jag få göra en karaff och två vinglas med hästar på till Jessica som jobbar här. Eller ja, hon ska köpa dom av mig och ge bort i present till nån som äger stallet där hon rider. Men jag kan inte sluta tänka... Jag är så jobbig.

Igår hände någonting. Någonting som jag blev glad över. Någonting som bevisade att det inte är min hjärna som får meg att tro konstiga saker. Någonting helt oväntat, för jag brukar ha fel om sånt. Och det är när jag i hemlighet tänker på det, någonstans i något dolt hörn av mitt undermedvetande, som jag börjar misstänka att jag bara inbildar mig. Eller att det finns någonting som inte stämmer. Att jag har misstolkat allting. Och det är då jag börjar tänka på det på allvar. Inget kan slitta mig ifrån de tankar jag tänker då. Och för att komma fram till någonting som jag skulle förstå, så börjar jag agera impulssivt. Det första bästa jag kommer att tänka på ageras ut i ett förtvivlat rop efter någonting begripligt. Någonting som faktiskt skulle kunna hända i mitt händelselösa liv... Och när jag väl har funnit en förklaring som skulle kunna vara sann i mina ögon, blir jag alltid besviken.

Men igår trodde jag att det var annorlunda, det var inte jag som uppfattade vad som hände. Jag satt med ryggen mot och fick höra om det osannolika från någon annan. Så jag gick på det, trodde att det var så jag fick höra det. Jag är så naiv, jag borde veta bättre. Jag visste ju redan om sanningen. Den hade jag redan fått reda på i en akt av ren förtvivlan. Men ändå så gick jag på det. Igen... Vad hade jag förväntat mig igentligen, att jag skulle vara bättre, eller vad?

Så efter en dag ägnad åt tankar och förtvivlan, kommer natten igen. Slagen som man känner av innan man somnar och när man vaknar. Det är ju klart att det inte var jag. Varför skulle det vara jag..? Inte en chans att det var jag...! Slå, slå, slå sig själv med tankarna. Och när man vill sluta tänka blir man slagen av tankarna ialla fall. När man glömt bort att tänka slår tankarna till igen. Alltid hårdare efter att man glömt.. Tankar. Slag i magen. Tankarnas kraft går inte att beskriva. Knytnävar gör inte ont nog. Att bli påkörd av en lastbil kanske kan mätta sig med dem här slagen. SLagen ingen annan ser, blåmärkena som inte syns. Som finns där under fasaden man valt att visa för omvärlden.

Jag trodde att det var annorlunda den här gången. Men jag hade fel igen... Men vad vet jag 17 år, ett händelselöst liv, vad har jag för erfarenheter, hur mycket vet jag egentligen? Jag kan ha fel, att det är så som det inte kan vara. Jag kanske är så blind av mina egna destruktiva tankar. De tankar som säger att någonting inte stämmer. Det är kanske såndan jag är.