...........................................................................................................
Kan inte alla bara börja se? Se allt som det faktiskt är. Se sprickorna i gatan vi går på. Längst hela vägen ända fram till slutet. Va ska man göra för att synas? Varför kan inte alla bara börja höra? Börja höra de hjärtskärande skriken från de dom faller ner i sprickorna och inta kan ta sig upp igen? Vad gör man när man befinner sig i en spricka? Vem skriker man efter? Vem hör en? Vem ser en?
Va ska man göra för att synas, för att bli hörd?
Nu orkar jag inte med mer skit. Kan jag inte bara låsa in mig i mitt rum. I min säng. Under mitt täcke med musik på. Så att jag inte har någon anning om vad det är som pågår utanför. Eller bara låta mig sova. Sova tills jag känner att jag orkar med allt igen. Eller kanske bara göra så att jag int ehaar nån som helst kontakt med min far igen... Jävla telefoner, dom förstör mitt liv. Lite i taget. Men det kommer alltid med jämna mellanrum så att jag hinner glömma bort den senaste gången. Åt helvete med allt!
Hej då med er! Får se om jag orkar vakna imorn..
